DAG 8 - MITT ÖGONBLICK
För mer än 6 år sen. Då jag var 10 år. Då jag gick i Fyran. Då hände det en sak jag kommer ihåg än idag. Som jag nog alltid kommer minnas.
Det var Torsdag och snön hade äntligen kommit. Innan hade det bara varit slask. Idag var det faktiskt kramsnö. Jag var överlycklig. Även fast jag inte visade det så bra. Mina kompisar däremot skulle ut och åka pulka idag. Men själv hade jag ingen lust. Jag ville bara hem och dricka varm choklad med Mamma som var hemma från jobbet idag. Helt plötsligt ringer det på dörren. Jag får genast tanken: Vem är det nu som vill något? Kan man aldrig få en lugn stund i det här huset? Antingen ringer det på dörren eller så ringer telefonen!
Mamma skrek från badrummet: Amanda. Öppnar du?
Jag blev helt tyst. Jag fick inte fram ett enda ord. Bara en enda tanke. Vad är det här? Vem har lämnat den här. Precis utanför min yttedörr. En stor lapp med felstavad text på.
På lappen stod det med klar text "Kola i brevlådan." Jag kunde inte låta bli. Nu var jag nyfiken. Jag gick raka vägen och öppna brevlådan, där det låg ett kuvert. En till tanke for upp i huvudet. Vem tusan är det här? Jag gick in i mitt rum, utan att berätta för mamma. I brevet stod det:
"Från Marcus 11/11-04.
Jag undrar om du vill komma hem till mig och fika och kanske spela nogot spel"
Jag ringde på hos honom direkt efter. Vi bodde ju grannar då. Jag minns dagen som om den vore igår. Vi satt hemma hos honom på nedervåningen och spelade massa olika tvspel. Vi drack även saft och åt Smartieskakor. Jag minns även hur en av hans äldre bror kom ner i vardagsrummet och retade honom för han hade en tjej hemma. Iallafall, När vi spelat klart gick vi in i hans rum och spelade Monopol och jag gav han en puss. Sen gick jag. Hahaha.
Idag har jag ingen kontakt med honom alls, men jag måste fortfarande erkänna att jag beundrar hans mod. Jag hade aldrig vågat göra något sådant när jag var 10 år.
Det var Torsdag och snön hade äntligen kommit. Innan hade det bara varit slask. Idag var det faktiskt kramsnö. Jag var överlycklig. Även fast jag inte visade det så bra. Mina kompisar däremot skulle ut och åka pulka idag. Men själv hade jag ingen lust. Jag ville bara hem och dricka varm choklad med Mamma som var hemma från jobbet idag. Helt plötsligt ringer det på dörren. Jag får genast tanken: Vem är det nu som vill något? Kan man aldrig få en lugn stund i det här huset? Antingen ringer det på dörren eller så ringer telefonen!
Mamma skrek från badrummet: Amanda. Öppnar du?
Jag blev helt tyst. Jag fick inte fram ett enda ord. Bara en enda tanke. Vad är det här? Vem har lämnat den här. Precis utanför min yttedörr. En stor lapp med felstavad text på.
På lappen stod det med klar text "Kola i brevlådan." Jag kunde inte låta bli. Nu var jag nyfiken. Jag gick raka vägen och öppna brevlådan, där det låg ett kuvert. En till tanke for upp i huvudet. Vem tusan är det här? Jag gick in i mitt rum, utan att berätta för mamma. I brevet stod det:
"Från Marcus 11/11-04.
Jag undrar om du vill komma hem till mig och fika och kanske spela nogot spel"
Jag ringde på hos honom direkt efter. Vi bodde ju grannar då. Jag minns dagen som om den vore igår. Vi satt hemma hos honom på nedervåningen och spelade massa olika tvspel. Vi drack även saft och åt Smartieskakor. Jag minns även hur en av hans äldre bror kom ner i vardagsrummet och retade honom för han hade en tjej hemma. Iallafall, När vi spelat klart gick vi in i hans rum och spelade Monopol och jag gav han en puss. Sen gick jag. Hahaha.
Idag har jag ingen kontakt med honom alls, men jag måste fortfarande erkänna att jag beundrar hans mod. Jag hade aldrig vågat göra något sådant när jag var 10 år.
Kommentarer
Trackback
