Blä..
Så arg, ledsen och besviken.
Jag behöver en förändring snart!
Känner att jag vill göra en förändring. Har inte ni också känt så någongång? Typ färga håret, göra om rummet eller köpa massa nya kläder? Det kan vara vad som helst. Man vill bara göra någon sorts förändring. Det som jag ska fixa härnäst är att prata med min moster om hon kan göra akrylnaglar, sedan ska jag beställa tid hos frisören. Jag måste få bort min utväxt nu! Är så trött på den och har haft den väldigt länge nu bara för att mitt hår ska vila. Frågan är, vad vill jag göra med det? Jag har tänkt göra ljusbruna slingor, också tänkt på att göra ännu mer blonda slingor i mitt hår. Men det lutar mot det första. Tänk liksom va snyggt sen i sommar! Självlockigt blondt hår med ljusbruna slingor! Fyfan va snyggt! Så får det nog bli!
Dom här var rätt balla faktiskt! Hade ungefär såna naglar förut, så kanske blir tråkigt med likadana igen. Haha men såklart ska det vara rosa. Äsch, man behöver ju inte bestämma sig än.
Dom här var rätt balla faktiskt! Hade ungefär såna naglar förut, så kanske blir tråkigt med likadana igen. Haha men såklart ska det vara rosa. Äsch, man behöver ju inte bestämma sig än.
I try but it won't help anything.
Det är nästan sjukligt beteende hur man kan vara så självisk.
Jag börjar bli trött på det.
Vad är jag utan er.
Som ni behandlar mig just nu tycker jag är så jävla oshysst. Är jag bara till för att ni ska kunna klaga på allt jag gör? Visa medkänsla, Det är jag som är sjuk. Inte ni. Jag försöker hela tiden och det enda jag får tillbaka är skit. Jag har det inte så enkelt just nu. Det är mycket saker som händer på en gång. Men på senaste tiden har jag inte velat berätta något för er, just för att jag vet att ingenting skulle bli bättre.. Jag säger det rak på sak. Jag mår dåligt över att inte ha erat stöd vid min sida. Jag mår dåligt över att känna den känslan, att jag aldrig räcker till. Jag mår dåligt över att vad jag än gör så är det nästan alltid fel.
Det är som att få en kniv rakt i ryggen. Tusen nålar i hjärtat och så himla mycket mer. Det gör ont att se att ni knappt bryr er längre om hur jag mår, hur jag känner och vad jag vill..
Det är som att få en kniv rakt i ryggen. Tusen nålar i hjärtat och så himla mycket mer. Det gör ont att se att ni knappt bryr er längre om hur jag mår, hur jag känner och vad jag vill..
Du är saknad vännen
Det är synd att det blivit som det blivit. Du drogs åt andra hållet, medan jag stod kvar här och tänkte: Vafan tog du vägen? Vart är du när jag verkligen behöver dig. Det är ingen idé att kämpa längre. För det har jag redan gjort. Vi har växt ifrån varandra. Eller du har växt ifrån mig. Och det känns lika förjävligt som att få tusen knivar i hjärtat..
Det känns så fel att se dig, när vi inte står på samma plats längre. När vi inte är lika tajta längre. När du bara har försvunnit och hur mycket jag än försöker leta så hittar jag inte den killen som var min bästavän. Han som alltid ställde upp för mig. Han som alltid fick mig att skratta. Han som jag kunde prata med om exakt allting. Han som jag kunde ringa direkt om någonting hade hänt. Han som jag kunde skrika och gråta för om jag var sur eller ledsen. Han som alltid ringde mig om det var något. Den killen saknar jag. Den killen saknar jag så himla mycket att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Kan du tänka dig nu varför jag blir överlycklig då jag väl ser dig..?
Det känns så fel att se dig, när vi inte står på samma plats längre. När vi inte är lika tajta längre. När du bara har försvunnit och hur mycket jag än försöker leta så hittar jag inte den killen som var min bästavän. Han som alltid ställde upp för mig. Han som alltid fick mig att skratta. Han som jag kunde prata med om exakt allting. Han som jag kunde ringa direkt om någonting hade hänt. Han som jag kunde skrika och gråta för om jag var sur eller ledsen. Han som alltid ringde mig om det var något. Den killen saknar jag. Den killen saknar jag så himla mycket att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Kan du tänka dig nu varför jag blir överlycklig då jag väl ser dig..?
