DAG 2 - MIN FÖRSTA KÄRLEK
När jag blev tillsammans med Christoffer som nu är världens bästa pojkvän så hade jag ett seriöst förhållande innan och det var med Markus Blom. Det var han jag upplevde min allra första kärlek med. Det var han som jag var med, dag in och dag ut. Det var han som tog min oskuld. Det var han som jag berättade exakt allt för. Det var han som jag var lycklig med. Det var han jag var tillsammans med i 10 månader. Det längsta förhållandet jag har haft.
Men det var tydligen inte meningen att vi skulle vara tillsammans. Vi var helt olika som personer och då blev det som det blev, även fast jag inte insåg det tills flera dagar efter jag blev dumpad, vilket var bland det jobbigaste jag varit med om. Jag var så äcklig jävla ledsen. Så helvetes jävla cp ledsen. Jag tänkte att jag aldrig mer skulle bli kär i igen, aldrig någonsin. Men det blev jag. Aldrig varit såhär kär som jag är nu, även fast det bara gått snart tre veckor med Christoffer så känner jag mig lyckligare än någonsin.
Idag är jag och Markus vänner. Väldigt bra vänner faktiskt. Jag brukar prata med honom nästan varje dag och jag kan fortfarande öppna mig för honom och berätta saker som berört mig osv. Men absolut inget är på samma sätt längre. Vilket jag är glad över, eftersom han visade sig vara en helt annan människa än vad jag trodde om honom från första början.
Det gick två veckor i slutet av vårat förhållandet, och allt bara förändrades. Jag förstod ingenting. Absolut ingenting. Han slutade höra av sig, han skickade aldrig några söta sms och svarade knappt på när jag ringde. Nej usch. Jag skulle aldrig kunna gå tillbaka till honom som mer än vänner. Han svek mig och det lyckades han rejält med.
Men jag kan ändå inte säga att jag inte är glad för tiden jag fick uppleva med honom, för det är jag. Han har fått mig att bli en starkare person. Han har fått mig att våga göra saker som jag inte vill göra. Han har fått mig att inse att hur ledsen man än är, så ska man upp på tå ändå. För ju längre du är, desto kortare blir människorna som försöker trycka ner dig.
Det gick två veckor i slutet av vårat förhållandet, och allt bara förändrades. Jag förstod ingenting. Absolut ingenting. Han slutade höra av sig, han skickade aldrig några söta sms och svarade knappt på när jag ringde. Nej usch. Jag skulle aldrig kunna gå tillbaka till honom som mer än vänner. Han svek mig och det lyckades han rejält med.
Men jag kan ändå inte säga att jag inte är glad för tiden jag fick uppleva med honom, för det är jag. Han har fått mig att bli en starkare person. Han har fått mig att våga göra saker som jag inte vill göra. Han har fått mig att inse att hur ledsen man än är, så ska man upp på tå ändå. För ju längre du är, desto kortare blir människorna som försöker trycka ner dig.
Kommentarer
Trackback
